Allt började när Caroline Lundqvist beställde ett fång ostron till middag. Vad hon inte visste då var att denna middag, som åts i en hotellsäng i Thailand, skulle komma att forma hennes karriär.
- Jag får gåshud bara av att tänka på det. Det var första gången jag hade ett ostron i min hand och jag blev helt fascinerad av färgerna. På många sätt påminner ostron om oss människor. Det hårda skalet vi ibland gömmer oss bakom, våra sensuella och sårbara sidor som finns inuti. Jag tror att vi många gånger är rädda för att inte bli accepterade för dem vi är, för att bli sårade eller missförstådda.

Ostronen står nu i centrum när Caroline skapar. Tidigare var hennes stil mer grafisk, hon målade trianglar och former med hårda kanter. Nu har det mjuka och följsamma tagit över.
- Ostron fascinerar mig. De är lite som ögon, inget ostron är det andra likt, säger hon.

Caroline vill skildra den skönhet som kanske inte alltid märks. Det subtila och flyktiga. Som barn trivdes hon bäst vid köksbordet omgiven av glitter, lera, lim och vattenfärger. Nu är vardagsrummet hennes kreativa hem. Caroline tillbringar sina kvällar och nätter på trägolvet, målandes på sitt senaste alster. Musiken finns alltid med som sällskap, ett av hennes mest kända motiv “Faded High” skapades till tonerna av M83 och Odesza.
- I vanliga fall kan det ta en eller två månader att måla ett motiv, det växer sakta fram. Men med “Faded High” var det annorlunda. Jag jobbade på den varje dag, hela nätterna, inspirerad av rymden och oändlighet.
- Jag älskar att måla på nätterna. Hela världen står still och det känns som att jag är den enda som är vaken.

Caroline är en självlärd konstnär som drivs av behovet att uttrycka känslor och tankar genom form och färg.
- Min mamma målade mycket när jag var liten. Hon målade porträtt, vackra kvinnor med stora ögon. Jag minns att hon brukade rita sjöjungfrur för mig att färglägga. Jag vet inte varför hon slutade måla, kanske kom livet i vägen. Jag tänker på det ganska ofta, när allt känns obetydligt, kommer jag också att sluta måla någon gång? Jag kan inte tänka mig ett liv utan det.

Caroline visar oss några av de verk som hon jobbar på just nu. Hon har börjat experimentera med olja och mer färg men har fortfarande en förkärlek för de dämpade färgerna och gråskalan som har blivit hennes signum.
- Jag vet aldrig hur den färdiga tavlan kommer att bli. När jag börjar med ett nytt verk kan jag ha en idé men jag kan aldrig veta hur den kommer att utvecklas. Jag kan inte måla på kommando, jag måste känna något. Jag vill genom min konst berätta om allt det vackra jag ser i världen.